Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i sängen, »tiden försvinner, och edert verk
förlorar skyddet af midnattens mörker!»
»Herre, herre», hviskade ansiktet framför honom.
»Gå, säger jag . . . vindeltrappan uppför!»
En skugga skyndade förbi honom, och han hörde
steg i vindeltrappan. Då sprang han fram till
stället, där han hört den andre falla, fattade honom
om lifvet och bar honom uppför trappan. I
rummet fann han den förste af mördarne före sig, men
han hade knappast kommit upp och lagt den
af-svimmade ifrån sig på golfvet, förr än den förre
rusade fram med den lyftade handen knuten
omkring fästet af en dolk.
Det var benranglet. Den gamle mannen hade
knappast vid det matta lampskenet sett och
igenkänt öfversteh, förr än han insåg, att han och hans
medhjälpare blifvit öfverlistade. Huru detta tillgått,
kunde han ej utreda, men han fann genast, att en
viss död blefve hans lott, om han icke lyckades
rädda sig.
Och förtviflan gaf den gamle mannen krafter.
Det blef en hårdare strid, än Knut kunnat föreställa
sig, och det var med ansträngning af hela sin styrka,
och sedan han bekommit ett djupt styng i armen,
som han lyckades vrida vapnet ur den gamles hand
och kasta honom till golfvet.
Men knappast hade han fått knäet på hans
bröst, förr än han kände sig omfattad bakifrån. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
