Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månader gingo, och seger efter seger vanns
af de svenska vapnen. Bengt Oxenstjerna satt qvar
som styresman öfver Augsburg och Schwaben, och
tid efter annan mottog han underrättelser från
konungen och krigsskådeplatsen.
Slutligen på hösten kom budskapet om slaget
vid Lützen och konungens död. Bengts sorg var
djup och sann, som den var hos alla dessa, hvilka
omgifvit den store konungen och deltagit i hans
arbete och fröjdat sig med honom i hans framgångar
och ära. Ännu det följande året satt han qvar i
✓
Augsburg.
Men då erhöll han på begäran af sin frände,
rikskansleren Axel Oxenstjerna, tillstånd att lämna
den maktpåliggande platsen och återgå till det
enskilda lifvets frihet och lugn, som mera
öfverens-stämde med hans lynne och seder.
Om sommaren det året skulle Gustaf Adolfs
sörjande drottning, Maria Eleonora, fara öfver till
Sverige, och bland dem, som följde med flottan för
att utgöra hennes svit, var äfven Margareta Brahe,
som efter den förfärliga dagen i Augsburg åter
be-gifvit sig hem att utan vittnen i ro kunna begråta
den bortgångne.
När hon nu i Stralsund åter träffade Bengt, den
ende för hvilken hon kunde yppa sitt hjärta och
tala om sin aldrig förgätna barndomskärlek, var
det nästan med nöje hon beviljade hans begäran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
