Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 9 december visade sig Gustaf Adolf
framför Mainz, och den 13 uppgaf de Sylva staden,
ehuru han skrytsamt lofvat den flyende
ärkebiskopen att med sina tvåtusen man försvara staden,
»om det också vore mot tre konungar af Sverige».
Med denna eröfring hade Gustaf Adolf vunnit sitt
syfte, »att conjungera Mayn och Rhen»; men han
hyste dock alltjämt fruktan för detta krigiska
sammanträffande med spaniorerna, hvilkas flotta skulle
kunnat göra Sverige mycken skada. »Skall nu
detta vara ett fredsbrott?» yttrade han i det ofvan
anförda brefvet till riksens råd, »eller skall man
söka förlikning med Spanien för handelns skull?»
— samt anbefaller Göteborgs befästande, för att
skydda »vår vestra sjösida». Att närmare utveckla
denna fråga, hör dock icke hit, lika litet som att
skildra den förvånande lycka, som följde de
svenska vapnen under de sista dagarne af år 1631. Vi
hafva blott velat skildra den märkliga öfvergången
öfver Rhenfloden med sina orsaker och sina
närmaste följder.
Till minne af denna öfvergång restes
stenpe-laren — *die Schweden-Säule*, såsom den vanligen
benämnes. Till en början stod pelaren vid
stranden, invid själfva vattenranden, men flyttades
(enligt en uppgift hos den tyske historieskrifvaren
Gfrörer) år 1707 ett stycke upp från stranden till
en höjd, emedan den i anseende till den fuktiga
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
