Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifver Fegræus prost Knudsen, att han själf uttydde
saken såsom en enskild mellan honom och
fältmarskalken. Enligt allt hvad Fegræus hörde, hade
ingen fäst sig vid det förefallna, om icke käppen hade
varit. »Hade icke fältmarskalken slagit honom med
den stocken, hvilket de räkna för en bastonad, kunde
allt hafva sin väg.»
Den danske rikskansleren var Christian Friis
och synes i allmänhet hafva varit välvilligt stämd
mot Sverige samt bemödade sig att upprätthålla det
goda förståndet mellan båda rikena, något som
länder honom till beröm, enär på den tiden både
kejsaren och Sverige sökte vinna Danmark till
bundsförvant och Christian IV ingalunda var att lita på,
ehuru han till utseendet lät sig Gustaf Adolfs
framgångar väl bekomma. »Här finnas många», sade
Christian Friis till Fegræus en gång i början på
detta året, »här finnas många, som Hans Kongl.
Maj:ts (Gustaf Adolfs) höga och berömliga aktioner
vilja förringa och gärna, som man säger, kastade
hundhår bägge deras majestäter emellan, om de
kunde komma till väga därmed.» Kansleren
försäkrade dock, att han ville göra allt, för att icke
vänskapen mellan konungarne skulle rubbas genom
illvilliga menniskors ränker.
Så väl Christian IV som hans män kunde icke
annat än med afund se den svenske konungens
framgångar och höra hans namn genljuda från alla håll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
