Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sändebudet en gång skrytsamt visade honom en
förteckning öfver de franska härarne och talade om,
huru snart de kunde vara i’ Tyskland, svarade
Gustaf Adolf: »man kan bespara sig mödan att föra
dem till Tyskland; jag kan möta dem vid Paris, dit
jag känner vägen lika väl som till Wien!» En
annan gång, sedan det kommit till Gustaf Adolfs
kunskap, att Frankrike lofvat Bayern hjälp mot honom
själf, kunde han ej återhålla sin förbittring öfver
denna dubbelhet, utan utbrast: »jag skall med mina
svenskar gå till Paris och köra bort den baksluge
munken!» Det franska sändebudet svarade: »det
besväret är öfverflödigt; munken skall säkert ha den
äran att på gränsen möta eders maj:t i spetsen för
100,000 man!»
Det må nu ligga mer eller mindre sanning i
dessa anekdoter — de bekräfta dock hvad man i
öfrigt vet om Gustaf Adolfs sinnesstämning mot
Frankrike. Hans ovanliga framgång, hans
segerrika och krigsdugliga härar och därjämte Richelieus
fruktan, att kejsaren dock till slut skulle vinna
seger och samla i sin hand det splittrade Tyskland
samt sålunda blifva vida farligare än den nordiske
konungen — se där hvad som afhöll Frankrike
från att draga svärdet ur skidan. I en synnerligen
kinkig belägenhet kom Frankrike, då Gustaf Adolf
efter den lysande öfvergången af Lech midt i
fiendens åsyn stod färdig att inrycka i Bayern. Ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
