Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstädjeise intet i vår världsdel får göras eller
låtas. — En sådan stormakt har äfven Sverige varit.
Det var genom den siste konungen af Vasahuset,
Gustaf Adolf, och undér hans dotter Christina
genom männen ur hans skola, som Sverige blef det.
Det är näst reformationen den viktigaste punkten
i det kungliga Vasahusets historia. Den storhet,
som Sverige då vann, förde dock med sig i
kölvattnet en sak, som sedermera blef den viktigaste
tilldragelsen i den tidrymd, som följde näst efter,
då Sveriges öde låg i de pfalziske konungarnes hand;
— vi mena adelns öfvermakt inom samhället och
den däraf följande reduktionen. Omkring denna
klippa bröt sig Sveriges öde, hvars nya skepnad så
småningom mognar under den glänsande ytan af Carl
XII:s segrar och efter hans olyckor och död
framträder under formen af en folksuveränitet, som i vår
historia spökar med det vackra namnet »frihetstiden».
Med blicken fäst på den rad af händelser, hvilka
förde Sverige från höjden af sin storhet till djupet
af ej blott förminskad yttre makt, utan rent af
moralisk förnedring, kan det vara af vikt att stanna
en stund vid själfva öfvergångspunkten, där
stats-vagnen liksom länkades in på ett nytt spår. Denna
öfvergångspunkt ligger i förhållandet mellan
drottning Christina och hennes syskonbarn, Carl Gustaf.
Denne hade från barndomen fåst sig vid sin
kungliga frände, och äfven hon hade, när hon blef jung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
