Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången bära konungahusets sköldemärke samt
kallas »prins af Vasa».
När emellertid vägen till konungatronen var
stängd, så ville Christina åtminstone lyfta sin
gunstling högt öfver alla andra undersåtar i riket och
göra honom till hertig. Det var som om hon
velat begagna tiden och öka bevisen på sin gunst i
samma mån, som tiden för hennes eget välde blef
kort. Grefve Magnus Gabriel hade ock åtnjutit stora
prof på drottningens ynnest, men det var under
loppet af åtta år och med en grund bakom sig, där
sådana namn som Ebba Brahes (hans moders) samt
Jakob och Pontus De la Gardies namn glänste, för
att icke tala om gammal släktskap på mödernet till
konungahuset allt ifrån Gustaf Vasas dagar, och det
utan alla minnen af mord och blod samt
brödrastri-der. Grefve Clas hade intet af allt detta att skjuta
under sin sträckridt till årans och anseendets höjder.
Hans ätt var i jämförelse med de gamla storätterna
oansenlig, och knappast talade någon om hans
farmoder såsom grund för hans höghet, förr än drottning
Christina gjorde det. Men från 1650, då han först
visade sig vid hofvet, var han inom loppet af tre år
grefve och riksråd samt slutligen 1654 rikskansliråd
— ett slags vice rikskansler. Drottningen tycktes
liksom själf jagas framåt af ett oroligt begär att
ständigt lyfta sin gunstling allt högre, gifvande hvad hon
kunde, när det hon ville slant henne ur händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
