Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Intet, min vän, intet! ... Jag menar, att han
har sin fördel därvid!»
»Fördel, fördel, ja . . . skall man då icke ha sin
ärliga vinst? Det höres, att I icke ären mycket
hemmastadd i det borgerliga lifvet. Hvem vill ej
hafva lön för sin möda och sina uppoffringar? Men
I skolen höra mera. Riksräntmästaren erhöll för ett
par år sedan uppsynen öfver koppartullen; den hade
förut under flera år genom försnillningar blifvit
ständigt förminskad, jnen huru gick det nu? ... Jo,
riksräntmästaren har årligen lämnat kronan 50,000
daler silfvermynt mera än som denna tull inbragt,
när den gått som högst. . . . Har han icke hjärta i
kroppen, den mannen, så säg, ö.ch tänker han på
sin egen fördel mer än hvad hvarje ärlig man har
rättighet till?»
Men ännu stod det förargliga leendet qvar på
prestens läppar, och han gjorde nu till och med ett
spörsmål, hvars betydelse den gode borgaren först
efteråt kom att närmare eftersinna.
»Min gode vän», sade han, »I måtten synnerligt
väl känna riksräntmästaren?»
»Ja, jag är på sätt och vis hans köpman!»
svarade han något oförsiktigt.
Presten klappade honom sakta på armen och
nickade, som om han velat säga: kunde tro det!
Men för ögonblicket tänkte icke köpmannen
mera därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
