Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män, hvilka voro ett föremål för Europas beundran
och mer än en gång gjort sin vilja gällande i
afse-ende på världsdelens angelägenheter. Dessa
veteraner vid rådsbordet och på slagfältet måste dock
till slut foga sig efter den tjugutreåriga drottningen.
Hon kände väl — utbrast hon slutligen med
lågande blick — att rådet åter ville införa valriket i
Sverige; kanslerns (Axel Oxenstjernas) och drotsens
(Per Brahes) planer voro inga hemligheter; de talte
om arfprinsars split om riket, men hon sporde dem
till, om det väl vore bättre, att det framdeles blefve
ett stridsäpple mellan deras egna barn. »Förklaren
Carl Gustaf», sade hon, »genast för min efterträdare;
dör jag, utan att det skett, så håller jag .vad om
mina bägge öron, att han aldrig kommer på tronen!»
På en invändning af Lennart Torstenson, att Carl
Gustaf aldrig skulle komma att förmäla sig, om han
ej finge hennes maj:t, svarade Christina: »har ingen
fara; kärleken brinner ej nödvändigt för en enda;
en krona är en vacker flicka!» Den io mars
förklarades verkligen Carl Gustaf af råd och ständer
för arfvinge till svenska kronan.
Gamle grefve Axel, som till följd af sjuklighet
måste hålla sig hemma, kunde endast med största
svårighet förmås att teckna sitt namn under detta
beslut. Hofkansleren Tungel, som af drottningen
skickades hem till honom, har uppsatt en berättelse
om detta besök. Vi anföra ur dennes berättelse blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
