Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dam själf skall hafva yttrat, att han vid detta
tillfälle hade Gustaf Wrangel att tacka för sin
räddning. Nio eller tio danska örlogsskepp, som i
detsamma från Köpenhamn kommoHolländame till hjälp,
gjorde slut på striden, i det att konungen då gaf
befallning, att de svenska skeppen skulle återvända.
Om aftonen ankrade holländska flottan med sina
transportskepp utanför Köpenhamn.
Men på Kroneborgs slott klappade den
svenske kungens hjärta af stolthet öfver sin flottas
ärofulla strid mot den tappre fienden. De svårigheter,
som vind och ström hade uppställt, hade icke
förmått hejda de svenske sjömännen; det var först då
öfverlägsenheten var allt för gifven, som den måste
vika. Holländame hade lidit största förlusten. Fyra
deras skepp voro brända, andra mycket skadade;
Svenskame hade förlorat blott två skepp.
Hollän-darne bekände efter slaget, att de väl hade slagits
med mångahanda folk, men aldrig med ett så
tappert som Svenskame. Dock vunno de sitt syfte att
undsätta Köpenhamn, och detta var seger nog. Carl
Gustaf Wrangel, den svenske riksamiralen, grämde
sig så öfver utgången, att konungen måste själf
besöka och trösta honom.
Det hör icke hit, att skildra utgången af detta
krig, huru hjältekonungens storartade planer
strandade, och huru farorna hopade sig alltmera omkring
honom och Sverige. Hans mod och förtröstan sveko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
