Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af vilda snapphaneband. I slutet af november stodo
slutligen de båda hårarne midt emot hvarandra på
ömse sidor om Käflinge å. Det var ett förtvifladt
steg att här våga en strid, men konung Carl
tvekade icke ett ögonblick, oaktadt hären nu
sammansmält till blott 6,000 man, enligt hvad hofrådet
Öm-stedt skref i ett bref till B. Oxenstjerna.
Men Käflinge å hade svällt upp af höstregnen
och var svår att öfvergå. Dahlberg sökte ett
vadställe, men lyckades icke finna något, då hans gamla
bundsförvant, vintern, kom och lade en bro öfver
vattnet, så att han här kunde göra Carl XI samma
tjenst, som han 18 år förut gjorde hans fader. Första
adventssöndagen på qvällen — det var den 3
december — gaf konungen befallning att uppställa
hären till slag, och en »otrolig lust och fröjd»
utbredde sig öfver alla sinnen. Till och med de sjuke
kröpo fram ur sina jordhyddor för att ställa sig i
ledet. Oaktadt den strängaste tystnad var anbefalld,
kunde det dock icke förekommas, att icke fiendens
uppmärksamhet väcktes, och general Meerheim
försökte till och med att gå öfver isen, för att
undersöka förhållandet. Han träffade dock på venstra
flygeln under Ascheberg, som ännu icke brutit upp,
och då gick han tillbaka i tro, att ingenting var å
fårde. Strax efter midnatt gick sedan svenska
hären, ordnad på sex kolonner, öfver isen och gjorde
så en kort halt, för att ordna sig. Men när månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
