Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sina i striden. En kula träffade därvid hans häst,
och han sjönk, utmattad af blodförlust, ned på
marken. En dansk afsköt ett skott mot hans bröst, och
hans kläder och dyrbarheter afrycktes honom.
Plötsligen nalkades en svensk ryttartrupp, då Danskarne
flydde, men Gyllenstjema blef liggande som död, utan
att de svenske ryttarne varseblefvo honom eller i
den plundrade och blodiga kroppen kunde
igenkänna en så förnäm herre. Hans goda harnesk hade
emellertid mottagit kulan så, att hon icke gjort
honom någon skada; men de svåra såren och
vinterkölden gjorde dock, att han själf gaf allt hopp
för-loradt, där han låg halfnaken på den tillfrusna
marken, medan stridens åskor för ett ögonblick rullade
bort åt andra håll. Då hörde han hofslag, som
närmade sig, och han hade ännu så mycken styrka, att
han kunde ropa sitt namn. Ryttaren stannade,
hoppade af sin häst och skyndade till den sårade
herren. Det var en ung ryttmästare vid ett finskt
regemente, vid namn Fabian Gustaf Wrangel. Han
erbjöd Gyllenstjema sin häst, om han äunu var i
stånd att sitta upp, och tanken på striden och på
konungen gaf den maktlöse nya krafter. Wrangel
hjälpte honom upp på hästen, och den illa tilltygade
öfversten med de många blödande såren, och, med
undantag af harnesket, så godt som utan kläder,
sprängde bort åt det håll, där skotten tillkännagåfvo
att striden stod som hetast. När han kom till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
