Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la Gar dies husfru, och efter hennes död hade han
genom flit och sparsamhet blifvit herre till Kolsva
och flere andra bruk och egendomar.
Men var herr Per ståtlig, så var mannen vid
dörren ännu ståtligare. Det var en gammal gubbe,
ärrig, krutsprängd och hvithårig, sträf till hela sin
. figur, men med något innerligt godt i ögonen. Det
var Henrik Eriksson Finne, stovaktare på Kungsör.
Han var på denna tid hundrade år gammal och ändå
ett par tiotal till, men var kry och rask, som om
han blott varit på sextiotalet. Han hade stått
fadder åt »Lill Anders», och denne var nu den
hundraåriges ögonsten, liksom gubben i sin ordning
för gossen gällde mer än allt i världen, näst far
och mor.
»Så att hans majestät», fortsatte herr Per
Larsson samtalet, »fann så mycket behag i denna
trakten, att han nu vill glädja oss med sin höga närvaro
igen?»
I
»Ja ha, hm», plirade gubben, liksom om han
haft sina egna funderingar för sig, »si åren gå, och
lill Anders är snart stora karlen, och skall han bli
karl, så skall kungen känna honom, och det lär väl
intet bli något af, om inte guffar . . . Nå nå», afbröt
han sig, »intet för intet och något för något; ni höll
både fotfolk och ryttare till kronans tjenst under
kriget, raskt och dugligt folk, kungen har nog reda
på det; tro mig han glömmer ej sådant. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
