Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med stadiga steg fram till bruksherm, som mild och
vänlig gick honom till mötes.
Oaktadt det hvardagliga i gubbens hela hållning
och oaktadt den anspråkslösa ton, med hvilken han
yttrade de sista orden, var det dock något, som gaf
ögonblicket en högtidlig anstryckning.
»Gud välsigne er och ert hus!» sade den gamle
och fattade bruksegarens utsträckta hand.
I detsamma öppnades dörren, och gamla Märta
trädde in. Hon var en i botten hjärtegod qvinna,
fast hon fnurrade till ibland och ville icke veta af
något skämt, när det skulle vara allvar. När hon
såg husbonden och den gamle stovaktaren så
högtidligt stämda, så glömde hon alldeles bort, hvarför
hon tagit sig dristigheten att opåkallad inträda, och
blef ännu mera högtidlig hon också.
De båda männen sågo på henne, och hon
började helt förlägen med en viss högtidlighet torka på
en fläck, som hon till all lycka fick se på skåpet
invid dörren.
»God afton, Märtaflicka», sade stovaktaren och
gick fram till gumman samt klappade henne på
axeln, »jag skall säga henne något, jag. ... I dag
friar jag icke, har fått tillräckligt med korgar af
henne, men hör hon, stolts jungfru lill, fast hon icke
vill blifva min, så har hon ändå haft ett godt öga
till gubben, och därför skall hon hafva tack.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
