Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen vinkade åt honom, att han skulle tala sakta,
men gossen förstod det ej.
Och vid ljudet af den välkända stämman
vaknade gubben.
Han strök sig i ögonen och såg sig omkring,
log ett mildt leende, när han fick se kungen och
sin gunstling, och reste sig upp.
»Nu herre och konung», sade han, »är gubben
trött och vill gå hem till sitt!»
»Ja väl», svarade kungen, »men jag ser dig väl
åter i morgon.»
»Nej, nej», svarade den gamle, och hans stämma
darrade af rörelse, »gubben är ej trött på det viset,
han begär urlof ur tjensten. Han skall ej mer sadla
kungens häst, han måste nu sadla sin egen till sista
färden. Min gamle kamrat, han som gick ifrån mig
i slaget vid Kirkholm, var hos mig, när jag sof, och
sade, att nu var ett rum ledigt för mig däruppe.
Så nu går gubben sin väg. Haf tack, herre och
konung, för all er godhet mot gamle
stovakta-ren!»
Kungen var rörd och tryckte vänligt gubbens
hand. Gossen smälte i tårar.
Med ovanlig raskhet vände sig gubben om
och aflägsnade sig från tältet, och Anders gick vid
hans sida.
Men ur lunden strömmade sköna toner mot
himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
