Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hon kommer dock!» uppmuntrade Sven.
»Tålamod bara, min flicka, hon kommer dock, om
icke förr, så när jag kommer tillbaka om ett par
år! Vi hafva väl icke krig nu, då en ärlig gosse,
med hjärtat på rätta stället, lätt nog kunde vinna
lyckan, men det är min fasta tro, att ännu kan man
blifva lycklig i Sveriges land, och när jag fått
en vrå, där också jag kan taga .mig fram, då
kommer jag hit och hemtar, jag vet väl hvem, säg
Märta . . .?»
Hon slog rodnande ned sina ögon utan att
säga något.
»Men», fortsatte Sven, »du må en gång visa
mig den där ringen, om hvilken du talat så mycket,
och som skall skänka dig lycka!»
»Skänka lycka? . . . Det har jag icke sagt, men
det var min faders sista ord, att jag aldrig skullé
skilja mig vid ringen.»
Sven upprepade sin bön att få se ringen, men
Märta ville synbarligen ogerna efterkomma hans
önskan. Dock lät hon till slut öfvertala sig och
drog fram en liten svart snodd, hvarvid ringen
hängde.
Det var en helt oansenlig, liten tingest af järn,
med en utplattad skifva på ena sidan. Sven fattade
den med hela utseendet af en, som vidrör en helig
klenod. Han vände den omkring och granskade
den både utan och innan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
