Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är besynnerligt», sade han; »minns du,
om någon gjort dig en tjenst, som du icke kunnat
vedergälla, utan uppskjutit till framtiden?»
»Jag menar, att den menniskan kan förvrida
hufvudet på en bra karl», återtog baronen; »tänker
hon sig att dö? Det är frågan!»
»Därmed hafver det sig väl icke så brådt, tänker
jag, men hon eger ett minne af Svante Horn, som
väl kan berättiga henne att få komma till tals med
honom.»
Nu blef Svante alldeles utom sig, och det dröjde
en stund, innan Lindbom fick tillfälle att beskrifva
hvad det var för ett minne, som jungfru Elisabet
egde. Det var en liten järnring, hvarpå namnet
Svante Horn stod inristadt med tydliga bokstäfver.
Beskrifningen af ringen utöfvade på baronen
ett märkligt inflytande. Han stirrade länge på
Lindbom, som om denne talat i gåtor. Det var dock
tydligen icke därföre, att han behöfde leta i sitt
minne efter den omtalade ringen, utan emedan den
fanns hos den ifrågavarande personen.
»Ringen», sade han, »min ring eges af en
jungfru, en jungfru i ryttarkläder, som kommer hit för
att dö!»
Så gick han fram till fönstret och försjönk i
tankar. Sannolikt gick han igenom med sig själf
den lilla ringens historia. Han stod med händerna
på ryggen och nedlutadt hufvud. Och ju tydligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
