Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han räckte henne handen, som hon dock ej
ville fatta, utan vände sig hastigt om och gick bort.
Kaplanen gick också, vände sig om en gång,
för att se efter sin hustru, men fortsatte sedan sin
vandring och var snart ur sikte nedom backen.
Märta stod qvar med sammanknäppta händer och
blicken fäst på marken, tills ett tillrop af fru
Sido-nia väckte henne.
»Står du icke nu som ett beläte och hvarken
vet höger eller venster. ... Skall du gå till Guds
hus, eller skall Guds hus komma till dig? . . . Nå,
så rör då på dig en gång och laga dig och din
syster i ordning. . . . Gå nu, lilla Emerentia; jag har
något att tala med din och min bästa vän. Kom,
Elisabet, kom ... du har fört med dig ett välsignadt
bådskap; mitt hjärta längtar att öppna sig för dig.»
Hon tog sin ryttarklädda vän under armen, och
de gingo ned åt backen, medan flickorna gjorde sig
iordning att gå åt kyrkan. Och nu omtalade
Elisabet med mera utförlighet huru allt gått henne, och
för hvarje ord vidgades vännens ögon, och det kom
mera sol däri.
De stodo snart vid sidan af det ädla djuret,
som burit den manhaftiga jungfru-löjtnanten och
hvars skinn glänste i solljuset, under det att
fradgan stänkte omkring hans breda bringa.
»Men nu, lilla Elisabet», yttrade fru Sidonia, i
det hon med handen for öfver hästens länd, »nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
