Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gällde Källeryd, utan blott åtkomsten af den
fördömda ringen, om hvars verkliga betydelse hon
ansåg Lindbom vara helt och hållet okunnig, oaktadt
rflet var den, som satt henne i tillfälle att få tala
vid baronen. Hon hade dock i botten ett
karlavulet sinnelag, hvarföre hennes bestörtning alldeles
icke uttalade sig genom tårar och klagoskri, utan
hon lade armame i kors öfver bröstet och satte sig
eller snarare föll ned på den stol, som hon nyss
lämnat. Där blef hon sittande en lång stund med
rynkad panna och sammanslutna ögon. När hon
något lugnat sig, tog Lindbom till orda:
»Det är för min gode herres skull, som jag helst
önskade, att saken måtte begrafvas i det tysta och
aldrig mera nämnas. Det skulle blifva en sorg till
döds för honom, att finna sig på ett så nedrigt sätt
bedragen. Därföre, viljen I säga honom det i bref
och erkänna eder ... I kunnen ju säga eder blott
hafva velat pröfva honom, om han verkligen vore
sådan, som ryktet sade honom vara, lika ordhållig,
som han var qvinnohatare . . . viljen I det, så vill
jag tiga med hvad jag vet, och ingen skall kunna
förevita eder det ringaste, som kan gå eder heder
för nära. I motsatt fall ...»
»Topp!» ropade jungfru Elisabet, »tag hit
papper och penna!»
Sven skyndade att anskaffa det begärda, och
jungfru Elisabet satte sig att skrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
