Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• Däruti, så bevarar hon dig,
hvar du henne ej glömmer,
och beskyddar i all din lifstid,
hvad världen ock om dig dömer.»
Och de grundsatser, som konungen här uttalar,
förblef han trogen under hela den tid, hvilken
förunnades honom att lefva och verka. »Ett stadigt
sinne behöfves därtill», säger han, och ett stadigt
sinne egde han ock, som blef »vid dygden still,
hvart världen än vred och vräkte».
Men vi lemna den tjugutvåårige Gustaf Adolf,
som utgick att blifva ej blott en af vårt lands, utan
en af världens störste konungar, och flytta oss till
en tid närmare vår, ett par århundraden på ett årtionde
när. Kymmenegård fanns ännu, men det låg icke
längre inom Sveriges gräns. Den granne, som
Gustaf Adolf trodde sig hafva trängt tillbaka från
Östersjön, hade kommit dit och blifvit efter Sverige
den mäktigaste staten i norden.
Gustaf Adolfs beundrare, Gustaf III, satt på
Sveriges tron, och vi hade åter ett krig med denne
vår östra granne. Härutinnan var allt det samma
som i Gustaf Adolfs dagar, men en olikhet fanns,
och en som var ganska betänklig: Sveriges folk
följde ej mera sin konung så, som det fordom gjorde,
och just här på Kymmenegård vistades konungen,
då han skulle få erfara det oerhörda, att lemnas
ensam med draget svärd mot fienden. Det var
nämligen under vistandet här, som skådespelet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
