Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster, och denne köpte 1681 af trenne svenskar den
trakt, där sedan Philadelphia byggdes. Landet
mellan New-Jersey och Delaware kallades sedan efter
honom Pennsylvanien, och i en beskrifning om detta,
uppsatt år 1683 och införd i »The present State of
America, London 1687», yttrar han om de svenska
nybyggarne; »Jag måste nödvändigt berömma
svenskarne ... de ha ej vansläktats från det gamla
vänskapsförhållandet mellan dem och engelsmännen.
De äro ett vackert, starkt bygdt folk, ha sköna
barn, nästan hvarje hus fullt däraf. . . till 6—8
söner. Man ser få unge män mer nyktra och
arbetsamma. »
Äfven sedan Sverige förlorat sin koloni,
fortforo utflyttningar dit. Så anlände dit 1664 en mängd
finska familjer, inalles 140 själar. Ännu 1697,
berättar den ofvannämnde A. Rudman, »talades det
svenska modersmålet så rent, som det någonsin
talas i Sverige», och han tillägger, att folket »bryter
litet på östgötska och vestgötska slutningar». Dock
bodde svenskame kringströdda, hade 16 mil till
kyrkan, som de emellertid söndagligen besökte, och
rundt omkring voro de omgifna af engelsmän och
holländare, hvilkas språk de äfvenledes talade. Till
följd häraf, och när hvarje förstärkning upphörde
hemifrån, glömdes så småningom det svenska
språket. Den sista svenska presten var prosten Nils
Collin, som allt ifrån 1771 med nit och allvar skötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
