Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helsingfors. Den halft), på hvilken Finlands
nuvarande hufvudstad är belägen, har undergått mycken
förändring sedan vårt sista krig. Här på denna
södra strand gent emot Långörn, ett af Sveaborgs
utanverk, låg då fästet Ulrikasborg, men för öfrigt
var allt kalt och ödsligt. Ulrikasborgs brunnspark
med sina alléer och präktiga stenhus, observatoriet
med sina trenne torn, de ståtliga villorna, såsom
Kal-liolinna och Rauhaniemi och hvad de allt heta, där
nu ryssar, est- och lifländare till tusental svärma
omkring om somrarne för sin helsas skull, eller för sitt
nöje, eller rent af för besparing, allt detta fanns icke
då. Det har växt upp sedan med otroliga kostnader.
Det var mörkt men stjärnklart. Månen var
ärtnu icke uppe, och det ljus stjärnorna sända till
vår jord är i allmänhet icke farligt för den, som
behöfver dölja sig. Detta tycktes också mannen,
som smög utefter stranden, inse. Det var en
under-sätsig figur, stark och vig. Stigen, han gick fram,
var så vådlig, att ganska få vågat gå den efter
honom. Men han klättrade, hoppade, sprang eller
höll sig fast så godt som på bara klippväggen, allt
eftersom hans spejande ögon och hans skarpa öron
läto honom se eller höra, att leden var fri.
Plötsligt stannade han och såg utåt den
snö-betäckta hafsfjärden, som skilde Sveaborg från
Ulrikasborg. Bakom en liten holme fick han då se
ett tåg, som tycktes begifva sig rakt mot fästnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
