Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrn gick sin väg från mig, och Gud skall veta,
att jag pinades den natten, för jag höll honom så
kär som mitt eget barn, och hennes nåd hade jag
följt från barndomen och kom med henne från
Sveriget, när hon gifte sig med majoren och drog
öfver hit till Svidjeby. När herr Peter sedan kom
tillbaka, det var söndagen efter, var det för sent han
kom till majorens begrafning. Men Wollgang
försvann samma natt, som majoren dog, och man sade
att en stor summa penningar försvunnit med honom,
fast unge herrn ej ville göra sak därom för
Kerstins skull. ... Och så drog han till Stockholm och
kom i kungens tjenst, och sedan hade han dragit
ut till England, som hennes nåd berättade för mig,
innan hon dog. Sedan dess har gården skötts af
rättare, och har jag hvarken hört eller sett
något af herr Peter, förr än jag nu fick helsningar
från honom, när ni kom hit, och han sedan kom
själf.»
»Än betjentgossen, hvad blef det af honom?»
frågade flickan, och hennes röst darrade.
»Han blef sedan rikt gift i Stockholm . . .»
»Och med hvem . . .?»
»Det var en dotter till ett kommerseråd, sade
hennes nåd.»
En suck, en tung, en hjärtslitande suck stal sig
fram öfver flickans läppar, och det blef en stund
tyst i stugan. Sedan gumman kastat mera ved på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
