Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ryckte upp ur fickan en pistol och höll
mynningen mot majorens son.
Det låg ett nästån öfvematurligt lugn i den
blick, hvarmed majorens son mötte det mot honom
riktade vapnet. Mördaren kunde ej uthärda denna
blick, och nästan omedvetet sjönk handen, som höll
pistolen.
Det gifves ögonblick i menniskolifvet, då
striden mellan det onda och det goda liksom
utkämpas för ens ögon, då liksom tusende olika och från
skilda håll verkande krafter på ömse sidor knutit
sig tillsammans för att urladda sig mot hvarandra,
för att kämpa på lif och död, och då det godas och
sannas gudaborna höghetsrätt, dess välde öfver sin
motsats så tydligt ådagalägges, att man så godt
som kan taga därpå. Man känner, man ser, man
hör, att Gud själf är när, att det är en seger i hans
tjenst, som vinnes.
Medvetandet om denna evigt fortgående strid
mellan det onda och det goda genomgår nästan alla
folks ursägner och myter, och öfverallt finner man
det förra under gestalten af oformliga vidunder, det
senare i menniskoskepelse, och sagan har sin
sanning i våra tider ock, fast äfven vidundret nu tagit
menniskoform och kan uppträda i svart frack och
hvita handskar. Det ondas makt är till och med
större och farligare just därigenom, att det ikläder
sig det godas former. De äro hvarandra till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
