Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl kramade krampaktigt stolskarmen, som
han omfattat med båda händerna. Hans ögon
stirrade i elden, och hans kinder voro bleka.
Var det möjligt, var det sanning det talet, som
ljöd så hemskt för hans öron, liksom en
begraf-ningsklockas klämtning? Men här kunde intet
tvif-vel finnas; mannen, som talade, stod öfver allt
sådant, det måste då vara möjligt, det måste vara
sant! O, huru våldsamt arbetade det icke inom
honom! Det var, som om han varit bunden
framför en kanonmynning och blott väntat på
kommandoordet för att krossas till intet.
»Det är rätt», sade kaptenen, »ni tager saken
lugnt; jag känner igen mig själf, jag gjorde alldeles
som ni, när Auroras far öppnade ögonen på mig.
Men gif mig nu ert svar, Aurora väntar därpå.»
Nu såg Carl upp och fäste sin flammande blick
på den lille mannen, hvars skarpa ögon nästan med
oro följde alla hans rörelser, hvaije den minsta
förändring i hans minspel.
Plötsligt ryckte Carl upp sin rock och väst,
och på en svart snodd omkring hans hals visade
sig en liten guldring. Han fattade den med sin
darrande hand, såg på den ett ögonblick med
obeskrif-ligt vemod, men ryckte den ögonblicket därefter
med en konvulsivisk häftighet lös från snodden och
kastade den för den förvånade kaptenens fötter.
19
Startick. Hist. Bilder. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
