Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig sanningen, men lämna mig nu... i morgon
vill jag tala mera med dig.»
Vi draga ett täckelse öfver de följande
tim-marne med deras strider och qval, hörda och sedda
endast af Honom, som allting ser.
När morgonen kom, hade Aurora fattat sitt
beslut. Hon, dottern af en mördare, kunde icke
blifva en ädel mans brud. Hon älskade Carl för
högt för att vilja kasta äfven den minsta skugga
öfver hans ljusa framtid. Men denna kärlek var
sådan, att den fordrade sitt eget lif, och Aurora
hade gifvit detta offer. Det hade kostat namnlösa
qval, men hon hade gått som segrare ur striden.
Hon ville spårlöst försvinna.
Men skulle hon utföra detta beslut utan att få
säga sin älskling ett sista farväl, och skulle hon
hafva styrka därtill, skulle hon ej bevekas af hans
böner och tårar? Nej, hon vågade ej . . . nej, hon
måste gå ohörd och osedd . . .
Och det var också bättre, ty hans smärta borde
då blifva mindre stor, om han tänkte med vrede på
henne, ty vreden utdömer saknaden.
När Hvass kom, sade hon:
»Jag behöfver en trogen tjenare, en som vill
lyda mig ensam . . . kan du skaffa mig en sådan,
Hvass?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
