Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är han», hviskade Erik, och Carl fattade
i handtaget på dörren, som var stängd innanför.
Grefven hade dock i den själsspänning, hvari
han befann sig, dels äfven till följd af den säker-.
het, hvari han trodde sig vara, icke bättre denna
gång verkställt dörrens reglande, än att den sprang
upp för en häftig ryckning af Carl.
Därinne möttes blicken af ett skådespel, som
liksom i ett prisma uppfångade de mest motsatta
ytterligheter. I bakgrunden af rummet stod en
skön qvinnogestalt, hvars hufvud omgafs af
upplösta och oordnade lockar, men hvilka just i sin
frihet, i sin naturliga skönhet gåfvo åt ansiktet en
prägel af oförlikneligt behag. Där tronade på den
marmorbleka pannan en sinnesstyrka, ett mod,
sådant som man varseblifver det på någon vacker
afbildning af forntidens martyrer, medan de
nedsänkta ögonlocken och draget kring munnen talade
på samma gång om förakt öfver nidingen och
medömkan med menniskan. Gestalten föreföll vid
första påseendet som en uppenbarelse från Guds
himmel, en sörjande ängel, som nedstigit på jorden att
bevara, att hejda, att straffa ... för att återföra
till Gud den vilsefarande anden.
Midt emot, med de mörka konturerna skarpt
aftecknade mot den ljusa, luftiga skepnaden i
bakgrunden, stod en man, hvars drag talade om en
till vansinne gränsande förtviflan. Han stod i fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
