- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
22

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
CASA POLIDORO.
just samma fråga, som ni redan framstält, och blef,
liksom ni, ond på mig stackare, då jag ej kunde svara
annat än sanningen, rena sanningen. I fönstret stod
han sedan timtals och bråkade emellanåt med mig,
att jag skulle skaffa honom in i det stängda huset,
eller göra honom bekant med invånarne, hvilka al-
drig funnits, Madonnan vete, om någon ens rår om
det gemena hybblet. Så förgingo några månader,
allt längre och längre tid stod han och blängde genom
de solbrända rutorna eller i öppna fönstret, och en
gång varsnade jag från gatan, hur han en månljus qväll
kastade in ett bref i loggian, En annan natt väcktes
jag af buller, då trappdörren öppnades. Det var sor
Francesco, som smög sig ut, och från förstugan såg
jag honom göra fåfänga försök att bända upp grann-
husets port. Det är ett förbannadt hus, ett olyckligt
hus, som borde rifvas ned, jemnas med jorden, ty det
har i alla tider varit illa kändt — åtminstone allt sedan
grefvinnan och jag för tjugu år sedan måste taga in i
den här sista qvarlefvan af familjen Spadacadentes egen-
domar. Nå, sor Francesco bief allt magrare och mag-
rare, allt fattigare och fattigare — han gick aldrig ut
och fick aldrig besök eller bref. Slutligen, en morgon,
då jag bar in hans klena frukost»........... Gaetano tyst-
nade. Hans åhörare hade med spändt intresse följt
berättelsen och utbröt, otåligt manande: »Nå väl, än
se’n då?» Den gamle ruskade sitt oformliga hufvud
och såg ned på de torra, knöliga fingrarne, hvarmed
han sakta trummade på bordshörnet.
»Ja, det gick illa; det må alla de heliga veta. Rum-
met var tomt och alkovgardinen nedsläppt, emot van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free