Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARIS. I37
Signora Rapanucci, arma qvinna,
var, hvad man ofta söder ut får se
så väl hos tiggerska som hertiginna,
besatt af kärlek lik en fix idé.
Låt verlden ramla och låt himlar brinna,
de trotsa kaos för sin älskare.
Men, bryts hans tro, då hatar den förskjutna
och hämnas, om ej krafterna bli brutna.
Nu Luisella skred till den examen,
som vännen borde noga undergå.
Hon gatan fann och äfven huset. — Ja, men
så stort, så grant! — Rätt var det nog ändå.
Men när i entresoin den fina damen,
som kom, då Luisella ringde på,
var just Agneta, blef den förra slagen
af häpenhet och stod tillbakadragen.
»Hvad ser jag, Luisella, hvilken lycka. —
När kom du, kära, säg, fick du mitt bref?
Jag ville dig ur vissa griller rycka,
du vet ... Så dumt, att ödet hit dig dref.
Ty Müller, som du söker, lär ej tycka
så fasligt om dig, se’n han underskref
sitt giftermålskontrakt, just nu i dagarne.
Och här, min unge, håller man på lagarne.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
