Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Naturkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSo 152
SCOUTING FOR BOYS
nan sak att också komma ihåg, är att särskilt om
natten gå tyst och stilla, ty det dunkande ljudet av
en människas gång hörs på långt håll. En scout
eller jägare går alltid lätt och tyst på fotbladen och
inte på hälarna, och det bör man öva sig med var
hälst man befinner sig, natt och dag, inne och ute,
så att det blir en vana. Man kommer också
underfund med, att man på det sättet kan tillryggalägga
betydligt längre sträckor än när man klampar åstad
som folk vanligtvis gör.
Man bör alltid komma ihåg, när man smyger mot
ett djur eller mot en skicklig scout, att hålla sig i lä
om honom, även om vinden är så svag, att den
endast känns som ett svagt luftdrag. Därför måste
man också genast göra klart för sig, varifrån
vinden kommer, och det sker mycket lätt genom att slicka
på hela tummen, hålla upp den i luften och känna
efter, vilken sida som då känns kallast eller också
genom att kasta en näve damm, torrt gräs e. d. upp
i luften och se varthän det driver. Rödskinnens
spejare bruka taga ett vargskinn över ryggen, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
