Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara en fast grundläggning för den rena vetenskapen. Icke
heller synes någon förberedande grundläggning vara behöfiig för
den utgångspunkt för vetenskapen, som i slutet af phenome-
nologien framställes. Det rena vetandet är sjelfrörelse och b e -
höfver således icke förutsätta något, som sätter det i rörelse.
Det producerar sitt innehåll och behöfver således icke förut-
sätta något, hvarpå eller hvari det skulle vara verksamt för
att blifva verkligt. För att försätta sig på det rena vetandets
ståndpunkt synes då ingenting annat vara behöfligt, än att ab—
strahera från allt härledt eller frambragt. Det, som efter denna
abstraktionsprocess qvarstår, är det rena tänkandet.
Denna ståndpunkt är den, som vi angifvit vara den Ile -
gelska logikens. Såsom det utmärkande för denna ståndpunkt
hafva vi angifvit, att den utgår från det förutsättningslösa, och
sätter alla förberedelser i ett skeptiskt eller rent negativt för-
hållande till den rena vetenskapens utgångspunkt1’. Men ehuru
phenomenologiens slutpunkt och logikens utgångspunkt i detta
hänseende synas öfverensstämma, så finnes dock dem emellan
en väsendtlig åtskilnad. Det rena vetande, hvarvid phenome-
nologien stadnade, var ren rörelse och såsom sådan ren form
utan allt innehåll. Det potentiella innehållet sattes i pheno-
menologiens början såsom i medvetandet ursprungligen gifvet,
och behöfde blott bringas till klarhet för medvetandet. Detta
antagande af ett gifvet innehåll, som, ehuru blott möjligt, det
vill säga dunkelt förnummet, dock var ett konkret, visade sig
strida mot utvecklingens absoluta betydelse. Derföre upplöstes
innehållet i den rena negativitetens rörelse. Det rena vetan-
det står genom denna sin bestämning att vara form utan in-
nehåll på väg att återgå till det Fichteska jaget. Båda äro
den rena rörelsen, och upfattas på samma sätt såsom jag =
jag. Väl säger Hegel, att det rena vetandet liar ett innehåll
som det skiljer från sig sjelft, men denna skilnad visar sig vid
nogare betraktande försvinna. Hegel visar icke, huru inne-
I) Se ofvan pag. t i och J5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
