Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sumpiga ställen, med luften kunde komma in i vår kropp
genom mun och näsa och så i oss framkalla svåra
sjukdomar“. Bland de få målsmännen för liknande åsikter i
senare tider kunna vi erinra om Carl v. Linné.
Först i våra dagar har det emellertid lyckats att
upptäcka sådana smittförande sjukdomsfrön, och man har
funnit, att de tillhöra dels växtvärldens lägst stående
svampformer, framför allt de s. k. bakterierna (ordet bakterie
kommer från grekiskan och betyder egentligen staf), och
djurvärldens ofullkomligaste representanter, urdjuren eller
jprotozoerna. För båda de skilda grupperna af varelser är
knappt något annat gemensamt än deras litenhet, men just
af denna anledning hafva de dock sammanförts under ett
gemensamt namn, mikroorganismer eller mikrober. Man
beräknar dessa väsens storlek i tusen- och tiotusendelar
af en millimeter (1 mikron = ^iooo millimeter). För att
kunna se så små ting fordras naturligtvis särskildt
konstruerade, starkt förstorande apparater, s. k. mikroskop. Den
första sjukdomsalstrande mikrob som upptäcktes var
mjält-brandens bakterie, som år 1877 bevisades vara
mjältbran-dens smittämne. I tät följd på hvarandra upptäcktes under
1880-talet en lång rad af sjukdomsfrön, bland hvilka
såsom de viktigaste må nämnas rosfeberns och de variga
inflammationernas kulbakterier, lunginflammationens
lancett-formiga bakterie, tuberkulosens, spetälskans, nervfeberns,
difteriens och stelkrampens stafformiga bakterier, den
asiatiska kolerans skrufbakterier m. fl. Frossfebrarna befunnos
bero på de s. k. malariaplasmodierna, tillhörande
protozoer-nas klass. Däremot har man ännu ej lyckats upptäcka
smittämnena vid mässling, skarlakansfeber och koppor samt
några andra otvifvelaktigt infektiösa sjukdomar.
På nyss omnämnda upptäckter följde ett flitigt
studium af infektionsämnenas lifsvillkor utanför den sjukes kropp,
af betingelserna och vägarne för deras spridning och
transporterande till människor och djur, af deras
sjukdomsalstrande egenskaper o. s. v. Härmed väcktes ock till nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
