Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barndomen, under sin mans i ungdomen och under sina barns
på ålderdomen samt aldrig få handla efter egna tycken». Den
ända in till vår tid fortlefvande indiska seden, att enkor läto
bränna sig å männens bål, fins icke omnämd i Manus lagbok.
Husfadern var alltid ensam förvaltare af familjens egendom.
Men han kunde icke utan sina söners samtycke föryttra det
familjegods han ärft. Döttrar eller hustrur hade ingen arfsrätt,
men efter faderns död fick egendomen ej fördelas mellan sönerna
så länge modern lefde, och hon stod då under äldste sonens
förmynderskap. Dock kunde fadern under sin lifstid fördela
mellan sina söner den egendom, han själf förvärfvat. Efter båda
föräldrarnas död delades egendomen, i händelse den äldste sonen
afstod från sin rätt. Men om han var en man af erkänd
förtjänst, kunde han behålla egendomen i sin helhet, och de öfrige
bröderna stodo då under hans förmynderskap, likasom förut under
faderns.
Innan en brahman blifvit husfader, fick han tigga sitt uppe-
Brahma-hälle, hvilket i Indien icke ansågs förnedrande. Sedermera, därest »erna.
han ej hade enskild förmögenhet eller kunde bereda sig tillräckliga
inkomster genom att förrätta offer eller meddela undervisning,
var han lagligen berättigad att plocka riskorn på åkerfälten, begära
och mottaga allmosor samt äfven, dock endast i nödfall, att arbeta
i jorden, idka handel och utlåna pängar mot ränta.
Brahma-nerna hade att iakttaga en stor mängd renhetsföreskrifter. Såsom
allmän regel gälde, att en brahman alltid skulle fullgöra sina
sedliga plikter med ännu större noggrannhet, än sina andliga.
Konungarne ålades att, i hvilken nöd de än kunde komma, väl
taga sig till vara att ej reta brahmanerna genom att beröfva dem
deras egendom, ty blefvo de retade, så kunde de, medels sina
besvärjelser och förbannelser, förstöra både konungen och hela
hans här. Kunnig eller okunnig, skulle en brahman alltid
betraktas såsom ett heligt väsen, likasom elden är helig, till hvilket
ändamål den än användes. Brahmanerna borde således alltid
hedras, huru ringa yrken de än utöfvade, och frikostighet mot
Världsfreden. \ 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
