Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söfokles säger: »Haf godt hopp, var lugn, o barn! Ännu
bebor den store Zevs himlen. Han allt skådar, allt behärskar.
Lämna du all sorg och harm åt honom. Ej höfves oss att vildt
på fiende vredgas. Hos Söfokles uppträder individens samvete
själfständigt gent imot härskande sed och lag och böjer sig endast
för den oskrifna gudomliga lagen. Men individen, som sålunda
— blott följande sitt samvetes röst — uppreser sig mot
samhällets yttre lag, måste gå under. Förvecklingen löses genom
båda de stridande parternas undergång, ej i en inre försoning.
Genom Söfokles’ humana världsåskådning går därför ett drag af
vemodig resignation. Olöst blir dock i grunden människoödenas
dunkla gåta.
Evripides säger: »Zevs, hvem du än må vara, du höge,
outforsklige — om människans ande eller naturnödvändighet —
till dig ropar jag. Ty — vandrande din tysta stråt — leder du
hvarje människas lott till det rätta målet». Evripides representerar
den grekiska folkreligionens begynnande upplösning. Hans
ståndpunkt är tviflets, men ett ädelt tvifvel, som vill rädda
folkreligionens kärna — tron på en helig världsordning.
Enligt Platon är Gud den högsta idén, varats och vetandets
yttersta grund, eller det goda. Det andliga — de eviga idéerna
— utgör den sanna värkligheten. Sinnevärlden är blott en
fenomenvärld.
Aristoteles, Platons mindre idealt anlagde lärjunge, omtalar
ett på hans tid gammalt uttryck, så lydande: allt härstammar från
och har sin tillvaro genom Gud.
Pindaros kallar Zevs den evige fadern ouh tillskrifver
människorna gudomlig härkomst. »Vi närma oss», säger han, »de
odödliges högre natur, ehuru vi icke veta, efter hvilket rättesnöre
om dagen eller om natten vårt öde blifvit ålagdt att löpa. En
dags varelser — hvad äro vi? hvad äro vi icke? En skuggbild
är människan. Men när en från Zevs utgången strålglans kommer,
då tillfaller människan ett härligt ljus och ett lyckligt lif.»
Beträffande lifvet efter döden vacklar den grekiska mytologien
Siare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
