- Project Runeberg -  Världsfreden /
349

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stolta krigarestaten? Hvar är den nu för eftervärlden?
Kulturstaten Atén härdade ut under hårda tider. Dess konstskapelser
vordo betraktade som djäfvulens värk, statyers hufvud använda
såsom kanonkulor och Aténtämplet på Akropolis sprängt i luften.

Men Atén lefver! Sparta och dess kasärner äro för evigt borta

— utom i våra nymodigaste kraftpatrioters fantasi.

Ett af deras främsta organ i svenska tidningsprässen
framhåller i ett fästnummer vid sekelskiftet det forna Sparta såsom
en mönsterstat för sann fosterlandskärlek. Efter en skarp räfst
med »kosmopolitiska kvalm» och »de stridslystne fredsvännernas
hopar», som släpa fram »Den eviga fredens välfödda afgudabild,
omgifven af en väldig skara undergudar, så kallade
fredskonfe-renser, skiljedomstolar och neutralitetsförslag», ropar den
ton-gifvande tidningen ve, ve öfver hvarje nation, som icke sträfvar
att efterlikna spartanerna. »Se Sparta!» — det är »en värklig se Sparta!
patriots» lösen.

Ja, se Sparta — men som en allvarsfull varning för hvarje
folk att icke i egoistisk afsöndring tro sig vara själf nog, att
icke allenast eller framför allt lita till vapnen, att icke högmodigt
sätta sig öfver humanitetens bud och den mänskliga
samhörighetens lagar, blott ropande på samling mot andra folk, och att
icke förblanda månheten om egodelar och särintressen med
fosterlandskärlek, under ett hänsynslöst förtrampande af de svagare
bröderna i eget land. I motsatt fall skall staten dö liksom Sparta
och likt denna våldsmakt vara värd sitt öde. Är man icke i
stånd att öfverblicka sammanhanget mellan orsak och värkan
från den höjd, som afstånd i tid och rum här erbjuda, så lär
man än mindre kunna se det i samtiden och på nära håll i en
röra af motsägelser. Detta må förklara våra kraftpatrioters äflan
att frammana Spartas hemska vålnad. Den som vill, att ens folk
skall lefva, måste ock vilja, att det söker uppehålla sitt lif på det
enda sätt, som kan gifva varaktig trygghet — att deltaga i folkens
samfälda arbete på vårt släktes fullkomnande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free