Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
understödde de reformatorer, hvilka vågade aflägsna sig längst Puritanerna,
från Rom. Hans anhängare i Frankrike, Holland och Skotland
togo också, vid upprättandet af de nya kyrkorna, till förebild den
af honom organiserade republiken Genéves kyrkoförfattning. Detta
var dock icke förhållandet i England, där den protestantiska
rörelsens ledning låg i en konungs händer. Blott Henrik VIII finge
vara oinskränkt härskare äfven öfver själarna, så bekymrade han
sig föga om undersåtarne voro katoliker eller protestanter.
Prästväldet fortfor och en mängd katolska bruk och ceremonier
bibehölls. Den nya ritualen var blott en något förenklad katolsk
kyrkohandbok. Med gräsliga straff hemsöktes de, som icke strängt
iakttogo den nya ordningen. När Elisabet tillträdde regeringen
fordrade dock allmänna opinionen en grundlig reform. De nu
återvändande protestanterna, hvilka flytt undan Maria Tudors
förföljelser, bidrogo härtill. De utbredde flitigt de calvinistiska
lärorna. Men anglikanska kyrkan understöddes från höjderna
och enhet i kyrkordningen påbjöds. Denna enhet var icke efter
puritanernas sinne. De ville lika litet veta af det engelska som
det romerska samvetsvåldet. Bibeln var deras enda rättesnöre.
Ceremonierna voro för dem blott yttre sken, egnade att blända
hopen. Ett rent och rättskaffens lefverne ansågo de vara
religionens sanna yttersida. Puritanen ville själf granska sin bibel, för
att i enlighet med denna själfständiga granskning rätta sina
handlingar, och förnekade både den kyrkliga och den världsliga
myndigheten rättighet att blanda sig i hans själs angelägenheter.
Man spårar i desse sträfve och om sina heligaste rättigheter
ömtålige puritaner de blifvande republikanerna.
Puritanerna tillväxte i djärfhet och antal. Statskyrkan
fordrade kätteriets fullständiga utrotande. Elisabet sammanknöt sitt
intresse med statskyrkans. Fängelse och dödstraff användes flitigt.
Men med förföljelserna växte motståndet. Till slut fordrade
puritanerna oinskränkt frihet i kyrkoväsendet. I parlamentet föreslogs,
att de skulle fördrifvas ur England, ty de grymma förföljelserna
blott ökade sektens styrka. Elisabet var icke rådlös. Den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
