Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostelns
sista ord.
1 bref, föredrag, predikningar och böcker fortsatte Channing
ända till sin död att tjäna den stora saken. »De upprepade
försöken», säger en aktad författare, L. Chaney, »att nedtysta
aboli-tionisterna genom skrämskott och värkliga förföljelser gjorde
omsider Channing för dem i dubbelt hänseende vördnadsvärd,
då de funno honom vara den mäktigaste målsmannen icke blott
för rörelsen mot slafveriet, utan äfven för tankens och ordets
frihet... Hans mäktiga namn vardt abolitionisternas fana, ehuru
han icke själf tillhörde dem som parti, liksom han för unitarierna
var en apostel, ehuru han icke värkade med dem såsom sekt.»
Under de sista åren af sin lefnad var Channing sysselsatt
med att samla och ordna sina tankar för ett stort värk om
människans natur och bestämmelse. Det blef honom icke
för-unnadt att utarbeta mer än vissa delar däraf. De visa honorn i
ett nytt ljus, i det de i vetenskaplig form framställa de grunder,
på hvilka hans lära är bygd. Denna röjer allt igenom en
idealistisk världsåskådning. Enligt författaren äro alla idéer, hvilka
man velat härleda från sinnesförnimmelser, af andligt ursprung.
Deras källa är oåtkomlig för våra sinnen. Channing skrifver som
han talar, städse med en lugn, genomskinlig klarhet, varande han
j detta som i andra hänseenden en beundransvärd motsats till
många tongifvande lärdomsljus och orakler, heligheter och
högheter i onatur och uppstyltning.
Två år före sin död ansåg Channing det vara sin plikt att
helt och hållet draga sig tillbaka från predikokallet, emedan ingen
väsentlig förbättring i hans hälsotillstånd tycktes vara att påräkna.
Söndagen den 2 oktober 1842 var hans sista dag. Han talade
till sin omgifning om den kristna religionens skönhet och makt.
På hans begäran läste man bärgspredikan för honom. »När vi
hade slutat», berättar ett ögonvittne (The Christian Life isso, vol. V, s. 189),
»såg han upp med det mest uttrycksfulla leende och sade: Dessa
ord skänka mig den största hugsvalelse. De uttrycka det
gudomligaste i vår religion.» Det var sålunda fredsidén i hela dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
