Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bön till
riksdagen.
”Fredens
förbannelser.”
Moloks barn.
Oå på!
rättskänslan hos mänskligheten. De må modigt arbeta för sin
egen utveckling, häfda sitt eget människovärde och sin
oafhängig-het gent imot mannen, stödjande sig vid det faktum, att makt
icke är rätt.»
Det har länge varit något utmärkande för våra
försvars-ifrande svenska damer, att de visat sig hysa större förtroende
till kyrkliga och militära galanterier, än till landets folkvalda ombud,
till riksdagens åtminstone i någon mån folkvalda hälft. På allra
senaste tid ha de imellertid vändt sig till gamle herrn i huset,
förmodligen bragta till den insikten, att han troligen bättre än
de inställsamme kavaljererna sörjer för dess bestånd och anseende.
1 en petition till Västergötlands riksdagsmän framställa 13,638
kvinnor en »varm bön»," att vi ofördröjligen måtte få »ett
tillräckligt antal väl beväpnade män, pansarfartyg och fästningar»,
allt till fäderneslandets tryggande, »för hvilket vi icke sky några
som hälst offer».
Att denna kvinnobön icke skall förklinga ohörd i en
riksförsamling, där den andan ännu har en stor makt, som tolkas i
dessa talmansord inför tronen: »Med fredens välsignelser följa
äfven fredens förbannelser». Därhän har det kommit med den
fosterländska dubbelreligionen, att man skall få bevittna slik
begreppsförvirring hos nationens främste män: det godas ondska,
det onda, som följer af det goda! Och i stil med det hela sjunga
de stackars små skolbarnen, under krigsmusikens skarpa klang:
»Vår Gud är oss en väldig borg», innan de tåga ut till sina
skjut-öfningar, led vid led marscherande fram öfver gator och torg,
under trumhvirflar och smattrande hornmusik, med fanor,
gevärs-pipor och sablar, lysande och blixtrande i solskenet.
Gif akt, höger om marsch — och barndomens bataljoner
trampa fram i takt, medan deras unga hjärtan klappa af fröjd
och stridslust. Se så de stråla, hör hur det klackar — fram,
fram. »Än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt» — takt.
»Fast korn på fienden tag» — takt tu. »Sikta rätt på hans bröst
och på hans panna» — takt. Vikingasäten, heliga minnen, Narva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
