Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36 - 9 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
I detta anspråkslösa kapell höll den
store reformatorn sin första predikan.
Men Luter talade så väl och så
allvarligt, att folket strömmade till i
.sådan mängd för att höra honom, att det
lilla kapellet icke kunde rymma alla.
Han blev då kallad att predika i
stadens kyrka. En gång gjorde själva
kurfursten en resa till Wittenberg
enkom för att höra honom predika.
Luter var nu verksam, gagnelig för
andra och därjämte själv lycklig; men
han var ännu fången i påvedömets
fjättrar. Han hade visserligen funnit
sanningens ljus, men det lyste ännu
matt och liknade dagbräckningen, som
föregår soluppgången.
Sjunde Kapitlet.
Mellan Staupitz och de tyska
Augu-stinerklostren hade uppstått en tvist,
vilken de beslöto att hänskjuta till
påven för hans avgörande. De måste då
sända ett ombud, som skulle framställa
deras sak inför den högvördige fadern,
och Gud ledde det Sel, cltt Luter blev
därtill väld.
Jag vågar påstå, att den Wittenberg
ske professorn gladde sig mycket över
att få se den beryktade staden, som
han höll för att vara så över måttan
helig. Med glada förhoppningar
anträdde han den besvärliga resan och
tog vägen över Alperna. I
Lombardiet blev han mottagen som gäst i ett
Benediktinerkloster, men stor var hans
förvåning över vad han här såg.
Överallt möttes ögat av marmor, silke,
silver, guld och andra dyrbarheter, och
dessutom pågick där ett ständigt
fastande och drickande. Den störs+n
prakt var där rådande i allting. Men
då fredagen kom, stegrades hans
förvåning till bestörtning. De romerska
katolikerna hålla nämligen före, att det
är synd att äta kött på fredagen; men
även denna dag dignade borden under
allehanda kötträtter. Han kunde då
ej låta bli att förehålla de fråssande
munkarne det orätta däruti. "Kyrkan
och påven", sade han, "förbjuda
sådant." Allt vad han därigenom
uträttade var, att han ådrog sig
Benedikti-nermunkarnes vrede; ja, de blevo så
förbittrade på honom, att portvakten
fann det nödvändigt låta honom veta,
att det var fara för hans liv, om han
längre stannade kvar. Luter lämnade
då detta vällevnadens kloster och
anlände till Bologna, men föll där i en
farlig sjukdom.
Stackars Luter! Han kände det
mycket sorgligt att dö så långt borta från
sitt fädernesland och så skild från alla
sina vänner. Även känslan av hans
egen syndfullhet överväldigade honom
åter, och han bävade för mötet med
Gud. Men mitt under hans
förskräckelse kom till hans hugsvalelse, likt ett
sändebud från himmelen, det härliga
språket: "Den rättfärdige skall leva
av sin tro." Detta språk hade även
en gång under hans vistelse i
Wittenberg skänkt honom rik tröst.
Luter tillfrisknade åter även från
denna sjukdom, och så fort han hade
hämtat krafter, fortsatte han resan till
Rom. Upphettad och uttröttad under
Italiens brännande sol, fick han
slutligen en sommardag den beryktade
staden i sikte. Han föll då ned på sina
knän och under djup rörelse utropade:
"Jag hälsar dig heliga Rom."
Men då han hunnit in i staden och
sett den myckna ogudaktighet, som där
var rådande, började han förstå, att
det även i Rom fanns något annat än
blott helighet. Han fann till och med
att själva prästerna hånade honom för
hans allvarliga gudsfruktan.
Då han tjänstgjorde i kyrkan
tillsammans med dem, pladdrade de
igenom de latinska bönerna och
mässorna helt tanklöst och så fort, att de
hade hållit sju mässor innan han hunnit
avsluta den första; och en gång hände
det, under det Luter tjänstgjorde, att
en av prästerna skyndade på honom
och sade: "hasta på, hasta på, gör det
fort!’’ Forts.
Tryckt på, Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
