Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42 - 21 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
Ola Smeds Bengta var uppfödd i ett
kristligt hem, hade ett vekt lynne, ehuru hon
var en rask kvinna. Flärd och
fåfänglighet hade aldrig fjättrat hennes ihåg, ehuru
hon hade ett fagert anlete och inånga hade
begärt henne till -maka.
Hon valde ’Stenberg.
över äktenskapets -första dagar ligger ett
rosenskimmer. Det är återskenet från det
förlorade paradiset; m-ed arbetsdagens
tunga och ihetta -kommier det ofta att alltför
snart försvinna.
Vid det stora sågverket tog arbetet ieke
blott armarna utan även hjärnan i anspråk,
ty arbetarefrågan hade redan börjat bliva
bränn-ande. Aftnarna, som fordom ägnats
åt familjen- och .hemlivet, togos i anspråk
för överläggningar om förbättrade villkor.
Sternberg blev snart eld och lågor; han
visste att han endast ville vad rätt och
gott var för sin klass.
-Men varje strid giver kämparna sår, odh
mångas seger kan — närmare sett — vara
ett nederlag. Bengta led i -tysthet av
mannens förändring; hon fruktade -att han som
Demas skulle få kärlek till denna världen
och taga skada till sin själ. Henne-s första
invändningar göto olja på elden: var det
ej för de ringa och förtryckta, som där
streds! .Skulle arbetets trälar alltid bära
ett nesligt ok? Skulle de ej kämpa för att
deras -barn en gång skulle få en lättare
börda att bära?
Bengta teg och tänkte, bad oeh bidade.
Men det blev allt värre; snart tänkte
hennes man endast -på detta. Han gled ifrån
henne, och hon kunde ej följa honom, ville
det ej ens. Allt mörkare syntes henne
framtiden, oaktat de små, som hon hade att
vårda, mången gång tröstade henne och
lättade hennes -bekymmer. De voro ju
sändebud från Fadern därovan, och mannen
höll synbarligen mycket av dem.
Kampen nådde sin spets vid sågverket,
och det var stormiga tider frampå
försommaren. I främsta leken stod Stenberg, men
han svängde sina vapen i vredesmod och
bitterhet. Hat kan ej bo i ena
-hjärtka-m-maren och kärlek i den andra; Stenberg
var ej längre densamme i hemmet. Han
kunde ibruka hårda ord Ibåde mot Bengta
och barnen, och mer än en gång deltog han
i gillen, som på senare tiden avs-lutade de
missnöjdas överläggningar. Bengta
bävade. Huru skulle detta sluta? Ocih med fasa
tänikte hon på de budskap, som burits till
henne från andra håll om orolig-heter och
våld, rättegångar oah fängelse, skövlade
-hem och hungrande barn.
.Det var under sådana förhållanden som
midsom-nvar-hellgen nalkades — och Bengta
tänkte på den med tungt hjärta, fast hon
■aldr.ig var ovänlig ooh bitter utan blid och
arbetsam som vanligt.
Midsommardagen var inne. Allt var fejat
och -pyntat i Stenbergs stuga. Två björkar
stodo vid dörren, för fönstren hängde rena
vita gardiner, oöh golvet var strött med
friskt enris, oc.h barnen -hade iprytt rummet
med björklöv i alla hörn. En stor kruka
med prästkragar ooh blåklint fanns också,
ooh grytorna puttrade på spisen. — Far
-hade lovat att komina hem genast och fira
midsommar med de sina.
Lillie Ola vandrade otålig fram ooh
tillbaka. Han hade tu-sen frågor att göra.
H.an vill veta, om kungen också firade
midsommar. Och vad månne de åto ti-lil
kvälls-v-ard i afton?
Och lilla -Signe, som bara var fyra år,
sporde om prinsarna fingo äta så mvoket
knäck de ville på midsommarafton, och om
Gud firade midsommar och vem som
spelade orgel i himmelen på
midsommardagen?
Men båda barnen återkommo jämt med
en och samma fråga: "Kommer inte far
snart ?"
Och denna fråga gjorde Bengta också och
med alltmer stigande ångest. H-on
kallsvettades som- i feber — varför dröjde han?
.Slutligen stod hon ej ut längre — hon
måste ut på kullen utanför och spana ooh
lyssna — ingenting hördes.
Hon gick in igen och gav -barnen deras
.små midsommargåvor. Ola .fick sitt lilla
leksakståg, lokomotivet drogs upp ocih
kilade -med de två vagnarna över golvet som
en jätte-råtta. Det blev stort jubel.
Så fick Signe sin lilla docka, och jublet
steg. Där lektes och -hoppades i
förtjusning.
Men då smög modern sig in i kammaren
ooh föll på knä oc-h bad. Bad. som endast
en ångest-full maka och moder kan bedja.
Mitt i leken stannade Ol-a. -Då ihan ej
såg modern, öppnade han försiktigt dörren
ocih Mlade ut.
Vid middagstiden hade aribetet slutat. En
dagen förut av aribetarna framställd
begäran om löneförhöjning hade avslagits.
Bolaget skulle innan juli månads -början fatta
beslut. Missnöjet glödde i sinnena, och
ingenting hade hörts om den sedvanliga
-midsommargåvan. Därför låg det moln över
arbetarnas pannor, när -de lyfte avlöningen,
blickarna voro skumma, och vid samkvämet
hos en av arbetarna fälldes hotande ord.
Stenberg satt tyst och ruvade, men
hatets frön funno bördig jordmån i hans sinne.
De växte ihastigt som avgrundsgräset alltid
gör,
Alla bröto till sist upp för att önska de
andra lugn och frid under
midsommarhelgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
