Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42 - 21 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET’
tyske kejsaren dog, och till dess en ny
blev väld, stod kurfursten, Luters
beskyddare, i spetsen för landets
styrelse, och hade följaktligen mycket större
makt. Till kejsare valdes sedan Carl
V, som redan var konung av Spanien.
Huruvida han var vänligt eller
fientligt stämd mot reformationen skolen 1
längre fram få höra.
Först vill jag berätta eder något
mera om Tetzel, som ’icke allenast
bränt Luters skrifter utan ock
önskade, att han själv måtte bliva bränd.
Han föll efter någon tid i onåd hos
påven och hans rådgivare, och detta
förkrossade nästan helt och hållet
hans hjärta. Han blev häftigt sjuk
och hade döden för sina ögon. Men
vilken tröst kunde väl hans gudlösa
avlatshandel då skänka honom? —
Vad gjorde väl Luter då han hörde om
denne mans sjukdom och nöd, vilken
hade varit hans bittre fiende och
förorsakat honom så många bedrövelser?
Jo, då Tetzels egna vänner nu
överhopade honom med förebråelser och
över-gåvo honom, skrev Luter ett brev till
honom, fullt — icke av förebråelser
— utan av deltagande oeh tröst. Den
olycklige Tetzel dog dock kort
därefter med hopplöshet i sin själ.
Luters grundsats var "att älska alla
men frukta för ingen". Hans mod blev
vid åtskilliga tillfällen ganska
allvarsamt prövat. Det berättas, att, då han
en dag gick utanför
Augustinerklostret, kom en främling, som hade en
pistol dold under sin kappa, och
tilltalade honom sålunda : "Vårföre går du
så ensam?" —• "Jag är i Guds
händer ’’, svarade Luter, ’ ’han är min
styrka och" min sköld. Vad kan en dödlig
människa göra mig?"* Vid detta svar
bleknade främlingen och skyndade
darrande bort.
Luter blev allt mera utsatt för
faror från flera håll, dock var det från
Rom det svåraste ovädret hotade. Där
uppflammade vreden mot honom allt
häftigare. Slutligen gick det så långt,
att påven bannlyste honom. I förening
med bannlysningen förbjöd han honom
även att predika, undervisa och
författa skrifter, samt befallde honom att
bränna sina böcker. Påven gav
honom dock sextio dagar, inom vilka han
fick återkalla. Men om han icke
återkallade inom denna tid, skulle han
behandlas som en hårdnackad kättare,
samt fängslas och föras till Rom,
varest de utan tvivel hade ett bål
berett för honom. Påven hade alltså
god lust att fördärva Luter, men
Herren tillstadde honom det icke.
Då Luter fick veta, att påven hade
utfärdat en bannlysning emot honom,
vädjade han högtidligt från påven till
kejsaren, kurfurstarna, grevarna och
de tyska städernas rådsherrar. Han
åberopade mot påven, att han var en
orättrådig och tyrannisk domare, att
han var den heliga skrifts fiende och
förtryckare, som vågade sätta sina
egna ord emot Guds ord, varjämte han
påstod att påven icke har någon
rättighet att slakta Kristi får och kasta
dem i ulvens gap. -
Men icke nöjd ens med detta djärva
steg beslöt Luter även att bränna
påvens bulla. Detta beslut verkställdes
på följande sätt. Luter tågade i
spetsen för en procession bestående av
doktorer och studenter ned till torget
i Wittenberg, och gjorde där ett bål,
vilket antändes. Forts.
Nytt! ’
Stugan vid ljungheden
ooh andra berättelser av K. K—n
lieter ett nyutkommet bokhäfte ä
64 sidor med följande innehåll:
Stugan vid ljungheden — Torsten —
Nannas sång — "Skogsblomman" —
I brytningstider — Julen på
Björkmanshov.
Pris 50 öre med 20 % rabatt, då
flera ex tages.
Adressera: Julbudskapets Förlag,
Norrköping.
Tryckt pä. Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
