Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46 - 18 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
Reformatorn.
Ports.
Han säger däruti bland annat: "Jag
ämnar icke begära skydd av ers höghet;
ännu mer, ifall jag visste att ers höghet
ville och kunde beskydda mig (med
svärd), ville jag icke alls komma inom
edra stater. I denna sak varken kan
eller bör svärdet råda eller hjälpa; Gud
allena måste här råda, utan all
mänsklig omsorg och åtgörande. vOm Hans
Kejserliga Majestät utsänder sina
tjänare för att gripa och döda mig, så bör
Ni låta honom råda i edra städer och
länder. Ty mot överheten må ingen,
utom Han, som bar insatt henne, sätta
sig upp".
Nittonde Kapitlet.
Redan var det ryktet spritt, att Luter
var på väg att återkomma till
Wittenberg och att han där skulle ännu en
gång predika den evangeliska sanningen
för sin skingrade hjord. Denna nyhet
satte allas sinnen i rörelse och lockade
på den utsatta dagen en stor
människomassa till kyrkan. De satte sig där ned,
fulla av otålighet och förhoppningar.
Skall väl Luter verkligen komma!
Ja, se där kommer han och stiger nu
upp i predikstolen. Med ömhet och
deltagande blickar han omkring sig på
sina skingrade får; med stor visdom
utvecklar han för dem, att reformationen
hade till sitt mål, att vinna
människornas hjärtan, och att det måste ske
genom evangelium. Våld och uppror, sade
han, kan aldrig främja evangelii
framgång. Han talade ljuvligt och vann
snart allas hjärtan. Han medförde även
en dyrbar gåva till sitt folk; det var
Nya Testamentet i översättning på tyska
språket, och det skulle nu skyndsamt
tryckas. De olärda, hantverkare,
daglönare och fiskare, alla skulle de nu få
fritt tillträde till den dyrbara boken,
ty alla fingo de nu läsa eller låta sig
föreläsas Guds dyrbara ord på sitt eget
sptåk.
Den 21 september 1522 utkom den
första upplagan av Nya Testamentet på
tyska i 3,000 exemplar.
Hela denna, upplaga utsåldes inom
så kort tid, att en ny måste utgivas
redan i december samma år. Fåfängt
uppbjödo påven och furstarna sin makt
för att hindra försäljningen av denna
bok, och fåfängt skrev Henrik den
åttonde av England en bok emot
översättaren, varuti han kallade Luther en
ulv och en giftig orm. Guds verk kunde
de icke hämma. Folket mottog nya
testamentet med glädje och jubel, och
Luter fortgick på den beträdda vägen
och började översätta även gamla
testamentet. >
Men ack! Bittra förföljelser började
åter rasa. Katolikerna försökte att i eld
och blod dämpa reformationens sig
kringgripande makt. I en stad vid
namn Miltenberg, varest befolkningen
med stor begärlighet hade mottagit
evangelium, intågade helt oväntat
soldater och förövade där många
grymheter; de dödade några och bortsläpade
andra i fängelse. En troende prästman,
en diakon, sökte sin tillflykt i en fattig
änkas hus, men även dit skickades en
soldat, för att gripa honom. Diakonen,
som hörde soldatens brådskande steg,
inväntade honom med lugn, och då
soldaten våldsamt öppnade dörren till
hans rum, gick han ödmjukt fram,
omfamnade sin förföljare och sade;
"Välkommen, min broder! Här finner du
mig, och du kan nu utan motstånd med
dit svärd genomborra mitt bröst!"
Den förvånade soldaten lät genast
svärdet falla, hans mordlust blev
övervunnen av den andres mildhet, och han
beskyddade nu den gudfruktige diakonen
för vidare våld.
I Nederländerna blevo tre unga
augu-stinermunkar gripna och kastade i
fängelse. Två av dem voro ’ ’trofasta intill
döden’’. De sade: ’ ’Vi kunna icke förf
neka Guds ord, hellre vilja vi dö för
vår tro."
De blevo båda dömda att
levandebrännas. På utsatt dag blevo de avför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
