Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37 - 12 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
dig." Och huru ofta talar icke
Jesus själv om tron. Då han säger :
"Så älskade Gud världen, att han
utgav sin enfödde Son", så
tillägger han: "På det att var och en,
som tror på honom, icke må förgås
utan hava evigt liv".
Han uttalar ock dessa både ljuva
och allvarliga ord: "Den som tror
på Sonen, han har evigt liv, men
den, som icke tror Sonen, skall icke
få se liv, utan Guds vrede förbliver
över honom." Joh. 3: 16, 36.
Icke heller få vi förakta eller
underskatta det heliga dopet till den
treenige Gudens namn. Det är ingen
betydelselös nåd att vara döpt till
Kristus Jesus och hans död, såsom
Paulus säger. Rom. 6: 3. Och till
galaterna säger hän: "Ty alla ären
I Guds barn genom tron i Kristus
Jesus, ty I, så många, som haven
blivit döpta till Kristus, haven iklätt
eder Kristus." Gal. 3: 26, 27.
Att läran om dopet är viktig, det
säger oss de sorgliga strider, som
under århundraden utkämpats på
grund av villfarande läror om
dopet. Skriftens lära om dop bör
därför vara betydelsefull för oss.
Forts.
C3D
Guds ords kraft.
I en levnadsteckning av den
namnkunnige tyske prästen och skalden
Karl Gerok, vilken dog år 1890
såsom överhovpredikant i Stuttgart,
finnes ett gripande brev, som en
amerikansk präst 1883 skrev till Gerok,
och vars väsentliga innehåll vi här
vilja meddela. Den amerikanske
prästen skriver bland annat:
"Jag beder eder skänka mig ett
■ögonblicks uppmärksamhet och tror,
att ni skall bliva glad över det
meddelande, jag har att göra eder, all-
denstund det måste vara en stor
tillfredsställelse för en ordets tjänare
att få veta, att han genom sitt
vittnesbörd har räddat en människa från
en förskräcklig handling och dess
följder. För fyra månader sedan lät
en man i min församling kalla mig
till sitt dödsläger. Den döende
avlade för mig bekännelse om en
förskräcklig föresats, som han en gång
för många år sedan fattat men
lyckligtvis blivit hindrad från att utföra,
och hans sista önskan och vilja var,
att innehållet av hans bekännelse
måtte meddelas eder, vördade
ämbetsbroder, ty det var ni, som hade
räddat honom från blodsskulden.
Varma tacksamhetstårar strömmade
från den stackars mannens ögon,
under det han — blott en halv timme
före sin död — berättade mig
följande :
"För ungefär tjugu år sedan kom
jag med hustru oøh två barn till
Stuttgart för att på min svågers råd
slå mig ned där. Min svåger hade
handel och övertalade mig — utan
att erbjuda mig någon säkerhet —
att insätta min förmögenhet i hans
affär, för att denna- skulle kunna
utvidgas. Men ban bedrog mig och
visade mig därpå på dörren. Det
värsta var emellertid, att min hustru till
.min stora bestörtning plötsligt visade
sig kall och frånstötande mot mig
och trots mina enträgna böner
stannade kvar i det hus, där jag blivit så
skamligt bedragen. Senare blev det
klart, att de båda hade handlat efter
inbördes avtal. I min förtvivlan
fattade jag det beslutet att mörda
mig själv, min otrogna hustru och
mina båda barn. Jag köpte mig en
dubbelbössa och en pistol, laddade
dem och gömde dem bland några
buskar på kyrkogården. Förut hade
jag skriftligt inbjudit min hustru att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
