Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans oro. Nej, det fanns inte något att ångra.
— Ingenting påminde honom heller om fru Borg
utan snarare om den blida lilla gumman, som
passade upp. Det var tydligen en trotjänarinna.
Stilla och vänlig skötte hon sina sysslor, alltid
klädd i en svart klädning, som var för kort i
ärmarne. Håret låg smetadt intill hufvudet
och det glittrade som tårar i ögonvrårna. — Ja,
det var hon, som satt sin prägel på hemmet.
Gabriel blåste ut röken i ringar och
luftdraget från fönstret förde den ibland tillbaka
till honom som en flyktig doft. Han kände sig
nöjd och inte minst belåten var han åt det gamla
t af felpiano t med sina messingsornament, som
stod vid ena väggen. Det hörde så dit, tyckte
han, men det var låst och nyckeln urtagen.
Från rummet bredvid hördes någon slå spik
i väggen, och Gabriel anade, att de höllo på att
hänga upp Kung Oscar och salig herr Borg.
Han hörde ett par röster också, men kunde
omöjligen urskilja orden, och det var för väl, tyckte han.
Cigarretten var utrökt och Gabriel gick bort
till skrifbordet för att börja ett bref till sin mor,
men han blef sittande och vägde på stolen
obeslutsam och med händerna bakom nacken. Han
spejade efter något obestämbart utanför fönstret
och så talade han för sig själf rakt ut i luften:
— Hvar tusan fick hon Gabben ifrån?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
