Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underlige pojken skulle föga lockas af någon
lektyr, som såg ut att vara särskildt vald för
honom. Det, som numera mest intresserade
Gabriel var att psykologiskt studera Gösta och då
han ville känna sig som »en lifvets kallblodige
iakttagare», benämnde han gärna i sina tankar
pojken försökskaninen.
När timman var slut, sköt Gabriel vårdslöst
fram boken till Gösta och sade:
— Vill du låna den där? Jag har nyss läst
den.
— Tack, svarade Gösta buttert och blef
sittande nedhukad i soffan.
— Hvad tänker du på, undrade Gabriel.
— Ingenting.
— Åh, det ser jag väl. Låt mig höra.
Gösta blef kvar i samma ställning som förut.
— Finns Gud, frågade han oförmodadt.
Gabriel ryckte till.
— Det kan ingen svara på, mumlade han
och kom sedan, utan att han tänkte på det, med
ett citat efter Diderot: Nej, jag vet inte, om han
är, men vi borde tänka, som om han såge ner
i våra själai och handla, som om vi stode inför
hans ansikte.
För Gabriel, som för många andra, blef
sålunda svaret på den frågan alltför rikt på ord.
Men Gösta afbröt skarpt:
— Jag tror inte på honom.
Rönnerkrantzarnes stad.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
