Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamle Wik blef slagen af tonen, han strök
sitt skägg och fick en god blick i sina ögon.
— Jag skulle sagt precis detsamma, om du
varit en af mina egna pojkar.
— Då får jag tacka farbror en gång till, och
då vet jag, att farbror vill höra på mig också.
— Ja visst, utbrast Vikingen. — Hm . . .
hm. Om du varit min pojke, skulle du brusat
upp mot mig tillbaka.
Nu var det Gabriels tur att berätta, och när
han slutat, gick tullförvaltaren helt belåten fram
och tillbaka på golfvet.
— Så vidt jag kan se, är det inte så mycket
fel på dig, pojke, sade han. — Du hade all
anledning att känna dig öfvergifven och illa
behandlad. Tja, Dagmar hade ju också sina skäl. Tel
bruit pour une omelette. Och, i fall du lefvat om
sedan, Herre Gud, det . . . Det skulle jag
gjort själf på min tid. Tusan så bra, att jag kom
mig för att skälla ut dig.
Nu var Vikingen i sitt allra bästa humör,
han skickade bud efter Bengt Rönnerkrantz
och gubben Jiitterbock, han fick upp vin ur
källaren och det blef1 en gemytlig
söndagsmiddag. Långt innan de skildes åt, voro de tre
gub-barne ense om, att Gabriel var en förbannadt
hygglig ung man, och det skulle de minsann
trumfa i rektorn, som på sista tiden haft de starkaste
dubierna om den saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
