Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - V. Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
min kamrat: ’Gör nu som jag säger dig, så kommer nog allt att gå bra.
Låt oss, just när vi gå om hörnet därborta, svänga bandrosetterna på
ryggen och vika in brättena på bonnetterna!’ Sagt och gjort. I samma
ögonblick vi gingo om hörnet, veko vi in de stora filtbrättena, så att
hattarnas utseende helt hastigt förändrades. En pojke hade emellertid
ställt sig i försåt vid hörnet av gatan och sökte sätta krokben för oss
för att få oss att snava. Lyckligtvis fick jag syn på honom och gav
honom en knuff, så att han åkte rakt mot den efterstormande skaran.
De som kommo först snavade över honom, och inom några sekunder
hade det uppstått ett riktigt tumult i gathörnet. De flesta trodde
att vi lågo underst i den sprattlande högen, ty i de båda framåtilande
flickorna kunde nu ingen igenkänna de två frälsningssoldaterna. Vi
hörde hur de ropade: ’Vart togo de vägen? Uppslukade jorden dem,
eller kanske foro de rakt upp till himlen?’ Prisande Gud att vi så
lyckligt sluppit undan, nådde vi snart Slussen och voro så kort därpå
framme vid kyrkan, där mötet skulle hållas.»
Givetvis kunde stadens myndigheter icke utan vidare tolerera dessa
uppträden. Major Ouchterlony nedkallades därför upprepade gånger
till poliskammaren och underkastades förhör. Första gången ville
polismästaren med egna ögon se hennes uniform, ty man hade sagt att det
var de från England komna kvinnornas besynnerliga dräkter, som
lockade skarorna och eggade folket till störande uppträden. Majoren slog
upp sin kappa:
»Så här äro vi alltid klädda!»
Och polismästaren nödgades konstatera:
»Den där dräkten är ju inte så anstötlig.»
En annan gång ville man höra om det var sant vad ryktet sade, att
Frälsningsarmén importerade slödder från England och förde dem till
sin botbänk. Så trasiga och eländiga varelser, som dem man där ofta
såg, trodde man nämligen icke fanns i Stockholm. Majoren förklarade
ryktet grundfalskt och erbjöd sig visa polismästaren att Sverges
huvudstad hade massor av sådana stackare, som man sett vid Arméns botbänk,
ville han endast göra henne sällskap någon dag, då de i så fall skulle
besöka de elända i deras bostäder. Men polismästaren drog sig för
besökspromenaden i salvationisternas sällskap, och han trodde utan att se.
En tredje gång hade myndighetspersonerna fått för sig att vad som
uppeggade fridstörarna till bråk var salvationisternas sätt att sjunga
körerna till sina sånger om och om igen.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
