Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VIII. De första landsortskårernas öppnande och tidigaste strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första landsortskårernas öppnande
mästaren själv hjälpte till att hålla tillbaka den trängande folkmassan,
som syntes förvånad, men var tyst och allvarlig. Vid kyrkogården
uppstod en förfärlig trängsel, men ingen skadades, vad vi veta. Vi kommo
lyckligt fram till graven, nedsänkte kistan och föllo på knä i bön till
Gud. Nu blevo alla fullkomligt tysta.»
Efter referat av mötet vid graven, som fortsatte med duettsång och
gemensam sång samt några korta tal och åter bön på knä, meddelar
skribenten att omkring 6,000 personer bevittnade denna den första
armébegravningen i vårt land.
Redan under kårens första verksamhetsår hade polisen ingripit
restriktivt ifråga om mötestiderna. Exempelvis hade man i samband med
årsfesten ämnat hålla bönevaka, men polisen påbjöd att mötet måste
avslutas senast kl. 10 e. m. Senare bestämdes tiden för avslutningen till
kl. 9 e. m. Kapten J. Toft, som blev befälhavande officer vid kåren i
mars 1886, ansåg sig ej kunna ställa sig denna bestämmelse till
efterrättelse, vilket brott han fick sona med en tids »vila» i Norrköpings
cellfängelse. Han berättar om händelserna i samband med denna sak
bl. a. följande:
»Två polismän inträdde till vår överraskning i rummet, hälsade
vänligt på oss och satte sig ned. Efter att ha växlat några ord med oss,
framtog den ene av dem ett papper och uppläste det för oss, och
framgick det därutav att dessa två män voro överbringare av en befallning
från poliskammaren, som förbjöd oss att hålla några möten efter
klockan nio på aftonen —–. Kl. 8 samma afton började vi som vanligt
vårt möte. En stor mängd soldater och syndare hade infunnit sig, och
Gud frälste därvid två själar. Vi slutade vårt möte kl. 9,45. Tidigt
nästföljande morgon fingo vi ånyo besök av polismän, vilka denna gång
medförde stämning, som ålade oss att personligt inställa oss i
poliskammaren kl. 10 följande dag. Fredagen kom, och strax före tio hade
man i närheten av Trädgårdsgatan tillfälle att se mig och min kamrat
vända oss till dem vi mötte för att bedja dem vara goda visa oss till
poliskammaren. Vid vår ankomst dit blevo vi införda i ’förmaket’,
varest vi fingo vänta, tills våra namn uppropades. Under tiden knäböjde
vi tyst där för att nedkalla Herrens välsignelse över oss och dem som
skulle döma oss. Strax därpå hördes namnen Toft och Zandin högt
uttalas, varpå vi trädde in. Sedan vi hade bekräftat riktigheten av den
mot oss riktade anklagelsen, vilken bestod däri att vi oaktat polisens
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
