Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
ning. Jag hade att först gå till vaktmästaren för att återfå mina
tillhörigheter, som han hade i sitt förvar. Så skulle jag gå in för att säga
farväl till den kvinnliga fångvakterskan, som haft tillsyn över mig, och
till vilken, då tillfälle gavs, jag hade sagt något ord om Guds kärlek,
uppenbarad i Kristus Jesus. Inkommen i hennes rum fann jag där ett
kaffebord dukat för min räkning. Det var, som hon sade, en liten
’far-välkaffefest’ för mig. Under det vi intogo vårt kaffe, samtalade jag
med henne om nödvändigheten av att bliva frälst och frigjord från
synden för att få frid med Gud och komma i besittning av ett gott
samvetes vittnesbörd. Innan vi skildes, hade hon lämnat sig åt Gud
och fått förvissning om sina synders förlåtelse. Vi stämde möte i
himlen. Länge brevväxlade vi sedan med varandra, och av hennes brev
framgick att hon stod i ett gott förhållande till Gud. I ett brev till
mig säger hon bl. a.: ’Jag önskar icke att Frälsningsarméns folk skall
komma i fängelse, men det var så roligt, då ni var här.’ Utkommen
från den nyfrälsta fångvakterskan mötte jag kårens officerare, som
kommit för att taga emot mig. De hade väntat länge och undrade varför
jag ej kom. Men jag hade ju haft frälsningsmöte med fångvakterskan,
och det tog tid.»
Allmänhetens sympatier voro i de flesta fall på de dömda
frälsningsofficerarnas sida, och deras frigivning artade sig i regel till verkliga
triumftåg. När de tre för överträdelserna i Askersund dömda
officerarna släpptes lösa ur fängelset i Örebro, var så mycket folk tillstädes,
att polisen icke hade några händer med dem. Det var torgdag i staden,
och de frigivna hade att passera salutorget. Den väldiga folkmassan
följde dem, och tåget gick som en flodvåg fram över torget, tyvärr och
naturligtvis mot de uppvaktades vilja nedbrytande flera salustånd. På
kvällen höllo de frigivna möte i ett missionshus i staden — kår var
då ännu icke öppnad i Örebro — och hälsades vid sitt inträde i lokalen
av en sångkör, som sjöng:
»Brusten är snaran, bojan är lossad» etc.
Om detta mötes fortsättning skriver Stridsropet bl. a.:
»Kapten Härnström omtalade, hur hon i Askersund fått en stämning
varje vecka, bland annat en på julafton och en på nyårsafton.
Djävulen trodde att hon skulle bliva nedstämd, men han misstog sig, hon
behöll under alla stämningarna sin hallelujastämning och kände sig
aldrig stämd att slå till reträtt. Hon omtalade, hurusom en afton 14
själar frälstes efter kl. 9.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
