Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
»Då jag kom, var förmiddagens möte nära slut, men jag fick i ett
av de bredvid lokalen liggande officersrummen höra huru kapten
Hildur Karlson sjöng om det dyra blod, som kan rena från all synd.
Jag hörde vidare huru de kära kamraterna på sina knän tackade Gud
att han skickat dem till denna plats. Jag kom härvid att se mig omkring
i deras bostad. Vad det såg tomt ut! Endast officerarnas reseffekter,
hela deras jordiska egendom, stod invid de nakna väggarna.
’Åh’, säga människorna, ’de tala om att försaka, dessa
frälsningssoldater, men det är icke så farligt med den saken!’
Jag önskar att du, som säger så, kunde bliva i tillfälle att se endast
en del av de försakelser, som våra officerare, vilka öppna nya platser,
få bereda sig på.
’Det är litet tomt härinne’, sade kapten Hildur Karlson småleende,
då hon inkom i rummet efter mötets slut. ’Vi ha stor plats. Möblerna
inkräkta icke på utrymmet.’ Och så talade hon om huru hon och
hennes kamrater haft det efter ankomsten. De ankommo vid middagstiden.
Hade ingen vän, de kände, i staden. Deras första göromål blev att fråga
sig väg till vår lokal. Här inredde de nu så gott de kunde. De hade med
sig en kaffepanna, bröd, kaffe och socker samt två tekoppar, som de
erhållit som gåva. Sedan de besökt husvärden etc., lagade de sin första
måltid. De lånade ett par kastvedsträd, som löjtnanten (Kvinnlig. — FÖrf.
anm.) måste hugga sönder. Sedan detta var gjort, tillagades måltiden,
bestående av kaffe, bröd och smör. Nu skulle den dukas fram. Detta
var lättare sagt än gjort, ty bord fanns icke, men, ’bättre brödlös än
rådlös’. En kappsäck framsattes, och på denna dukades måltiden.
Sittande på golvet förtärde de nu med god smak sin måltid, hungriga och
frusna, som de voro.–-Det blev kväll, och med den kom
tanken: ’Hur skola vi tillbringa natten?’ De hade icke mycket besvär att
bädda sina sängar. Litet av sina kläder under huvudet, och så somnade
de gott. ’Det var ju litet hårt’, sade kaptenen, ’men allt hade gått an.
om det icke varit så kallt.»
Varbergs kår öppnades av kapten Augusta Larsson. Fientligheten mot
— kanske också rädslan för — Frälsningsarmén var stor i staden.
Två assistenter, som före kaptenen anlänt till Varberg, hade gått upp
på stadshotellet för att få litet att äta men blevo där behandlade som
luft. Ingen av personalen tittade åt dem, där de placerat sig, och då
salvationisterna genom tilltal påminde om sin därvaro, tedde sig
tjänsteandarna som dumbar, de där intet hörde och ännu mindre förstodo.
Löjtnanterna fingo gå utan mat, fastän de ville betala i reda svenska
pengar.
Kaptenen anlände, och de tre gingo till sin alldeles tomma bostad.
En av löjtnanterna hade köpt för 25 öre ved. Man gjorde upp eld och
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
